Sällskapet Kronan hyllar Sveriges solkung Gustav III, då han stöttade landets kultur och i övrigt var en kung av sällan skådat slag. 

På många sätt i otakt med sin tid. När andra stater gjorde revolution och mot kungamakten gjorde han tvärtom och stärkte densamma, dessutom gick han steget längre och avskaffade både tortyr och dödsstraff. Han grundade även Svenska Akademin med uppgift att berika det svenska språket, efter att ha låtit sig inspirerats av den franska akademin.

Under sin regenttid såg han även behovet av en order bortsett från de som grundats under Kung Fredrik I: Serafimer- (kungens ljusblå band), Svärd- (gult band runt halsen), och Nordstjärneorden (syns inte på bilden till höger). Den nya orden kallades Vasaorden och gavs till bergsbrukare och ingenjörer, och har ett grönt band och är lägst i rang av de kungliga ordnarna.

Kung Gustav var även den första i världen att erkänna USA:s förenta stater, vilket kan framstå som motsägelsefullt; i oktober 1776 lär han ha sagt:

Det är ett så intressant skådespel att se en stat som skapar sig själv, att jag – om jag nu inte var den jag är – skulle bege mig till Amerika för att på nära håll följa alla faser i denna nya republiks tillkomst. – Detta är kanske Amerikas århundrade. Den nya republiken, som knappast har en bättre sammansatt befolkning än Rom hade till att börja med, kanske en dag kommer att utnyttja Europa, på samma sätt som Europa i två sekler har utnyttjat Amerika. Hur som helst kan jag inte låta bli att beundra deras mod och livligt gilla deras djärvhet.

Gustav III var under sin tid mycket intresserad av teater och opera och stöttade personligen Carl-Michael Bellman (som Kronan också vördar) genom att ge honom en anställning i det kungliga lotteriet. Man skulle även kunna skämtsamt kalla  honom en av landets första socialister och monopolister, eftersom han förstatligade landets brännerier (spritproducenter) genom att placera dessa under kronans kontroll; vilket genererade mycket intäkter till staten dvs. Kung Gustav.

Kungen fick så småningom adeln mot sig då han även minskade deras makt, vilket resulterade i att han mördades i en sammansvärjning. Kung Gustavs sista handling av stor karaktär, innan han dog av en infektion som följd av attentatet, var att han inte ville att attentatsmännen skulle få dödsstraff. Nu tyckte dock landets domstolar annorlunda; och huvudpersonens namn som inte förtjänar att nämnas avrättades kort senare. Hans släktingar valde dock att ta namnet Löwenström, och som en botgörelse mot staten grundade dessa Löwenströmska sjukhuset.